Imponerande festival, men var är publiken?

I söndags kväll satte Ystads teaterfestival punkt med en ungersk överviktig Hamlet. Därmed avslutades en imponerande och unik festival, anser kulturskribenten Andrea Grapengiesser. Till nästa år behöver festivalen locka en större och mer blandad publik.

/Shakespeares "Hamlet" framfördes i söndags kväll på Ystads Teater, men den ungerska teatergruppen valde att ta flera egna grepp på klassikern./

Huvudnumret för årets upplaga av Scen Ystads teaterfestival är gästande The Globe Theater och William Shakespeares "Much Ado About Nothing" ("Mycket väsen för ingenting"). Det är tydligt att klassikerna har sin publik, salongerna fylls trots relativt höga biljettpriser.

Festivalen bjuder på ytterligare två internationella gästspel, med "Hamlet" som görs av teater Weöres Sándor från Szombathely i Ungern och "Crisálida", där Malmöbaserade danskompaniet Memory Wax samarbetat med Danza Teatro Retazos från Kuba. Det är faktiskt rätt imponerande, och vissa kvällar kunde man önska att fler tog chansen att se de allt som allt tio föreställningar som erbjuds.

För mig var dock den starkaste upplevelsen att en solig eftermiddag i småbåtshamnen se "I Cry to the Sea". Föreställningen som ges av Teater InSite från Malmö hade premiär i Helsingborg i våras och kommer i höst att spelas under klimatkonferensen i Paris.

Trots att en av replikerna lyder ”Någon sa det här är ingen undergångsfilm”, så är det precis så det känns, som på film. Ystads Teaterfestival bjuder på något så oväntat som en vokalperformance på en flotte mitt i idyllen.

Den stora katastrofen har drabbat mänskligheten och kvar finns tre människor och ett piano, allt på en flotte till havs. De letar efter ett barn som blev lämnat ensamt under ett bord sjungandes om blommor. För idé och regi står Ragna Wei, före detta konstnärlig ledare för Teater InSite och numera på Borås Stadsteater. Bakom den starka texten finns Isabela Cruz Liljegren.

Citaten haglar och vi kan ana stora ord från politiker blandade med låttexter och annat minnesvärt. Det är svårt att göra något av ett så allvarligt ämne, men den överhängande risken att förlöjliga har inte hindrat Teater InSite. Det är modigt och fantastiskt. Och man kan bara önska att fler hade suttit där på bryggan i småbåtshamnen med solen i ögonen. Allting slutar med ”Förlåt, förlåt att jag inte gjorde någonting”, med en tydlig uppmaning till oss – den sista generationen som kunde göra något åt det.

En annan mycket stark föreställning är tidigare nämnda dansföreställningen "Crisálida", namnet betyder puppa och handlar om tillhörighet och identitet. Tempot är högt, dörrar öppnas och stängs, speglar och masker fungerar som viktiga element och symboler för identitetssökande och längtan efter tillhörighet. Stora djurhuvuden bärs upp av alltför små kroppar. Rörelsemönstret påminner om en djurflock av något slag. Den samtida dansen ligger som bas men kombineras känsligt med element av pantomim, hiphop och folklore.

Festivalen avslutas med en fri tolkning av "Hamlet" från teater Weöres Sándor. Att koncentrerat lyssna till ungerska under två timmar är i sig en utmaning. Det här är ingen "Hamlet" att känna igen, även om ”To be, or not to be...” faktiskt dyker upp på textremsan under taket.

Det är inte bara språket som känns annorlunda, utan mycket i uppsättningen skakar om. Hamlet är överviktig och röker under fläkten. Han är inte prinslik utan ganska dum och elak, galen... nja. Det är vår samtid som skildras och kungafamiljen beskrivs som nyrik maktelit, utan hämningar där resultatet räknas högst. Vännerna är inte svåra att köpa, allt har ju ett pris. Och som Gertrud säger – vad skulle hon göra?

De nära samlas kring ett stort bord med duk ned till golvet, vi ser in i det angränsande köket med en mikrovågsugn som lyser och plingar. Köket med glasfönster ut mot publiken används hela tiden. Där kan man gå undan för en cigg i lugn och ro, halsa ur en flaska eller blanda äckliga drinkar av ketchup och majonnäs.

Shakespeares text är kraftigt bearbetad liksom till viss del även handlingen, men Hamlets ångest får ändå en extremt tydlig och trovärdig gestaltning. Ofelia slits mellan en dominant fader i rullstol och den egocentriske prinsen. Psykologin i den ungerska versionen är trovärdig och stark men kunde ha vridits åt ännu hårdare. Stundtals lyfter föreställningen och vi ser Hamlet i ett tydligt ljus, men alltför många transportsträckor har blivit kvar trots allt.

Teaterbiografen Scala har använts till de mindre produktionerna, som den punkiga musikföreställningen "Ta dina drömmar" av Malmöduon 2 mothers in a car wash, "Gröt så det stänker", betraktelser av Ystads eldsjälar Bodil Mårtensson och Elena Alexandrova från TeTeater, vidare "Mim - en stand up!" av och med Lasse Nilsen som under publikens skrattsalvor berättar och illustrerar sina erfarenheter och lärdomar. Utbudet i stort har varit förvånansvärt varierat även om man kan önska en tydligare linje och något för barn. Men festivalen har mognat och en större eftertanke finns i årets program.

När scenkonst får vara bildande blir den alltid viktig och angelägen och att under bara några få dagar koncentrerat kunna ta del av nycirkus, stora klassiker, nyskapande performance, mim, musik och dans är något unikt. Nu behöver festivalen satsa på att nå ut till publiken, inte bara de redan trogna.

Andrea Grappengiesser